Vi är i gott sällskap. Gästerna här på hotellet består uteslutande av barnfamiljer.

Mammor som drömmer om att läsa en pocketbok i lugnan ro på solstolen. Huvudpersonen är singel & lever livets glada i New York. Dejtar såklart någon Don Draper typ.

Eller om jag får välja. En tragisk bok om något tragiskt människoöde- gärna baserat på en sann historia. Sånt mår jag bra av att läsa när jag ligger på solstolen. Fråga mig inte varför.

Och så har vi papporna.

Papporna nöjer sig med en & annan öl. Papporna tar aldrig av sig sina solglasögon. Detta för att de ska kunna glo ihjäl sig på allt & alla vid poolområdet. Har de tur finns det någon härlig mamma att titta. En mamma som varken har en hängbuk till mage eller urvattnade boobs.

Mamman & pappan har lagt åtskilliga tusenlappar på denna semestern. Förväntningarna är höga. En paus från vardagen. Problemfria barn. Ett extra passionerat kärleksliv. Allt ska bli perfekt.

Om drömmen blir verklighet. Kanske inte. Men man kan inte annat än älska det konceptet. Allt är utformat för att barnen ska trivas.

Vårt minus i protokollet var Violas kaskadspya i transferbussen. Ingick inte riktigt i planerna. Tror knappast den incidenten påverkar min & Jonas passion i en positiv riktning.

Annars leker livet här på Sunwing. Eller nej. Uppkopplingen är katastrofal. Lovar att leta på bästa möjliga uppkoppling så jag kan bjuda er på härliga bilder härifrån!

Min lilla flicka har blivit sex år. Förra året var min känslor utanför kroppen & jag minns hur ögonen tårades när jag såg Ophelia stå där & sjunga. Hur skulle jag kunna ta till mig ett till barn till när jag redan hade det finaste som finns var tankarna som snurrade i huvudet.

Nu har Viola varit hos oss i snart ett år.

Ophelia är världens bästa syster & har visat noll tendenser på svartsjuka. Visst blir hon irriterad på sin lillasyster när hon bankar på hennes dörr & äter hennes Barbie-skor. Men mest av allt är kärleken mellan våra små flickor tydlig.

Och det där med att ha två barn. Det är väl ingenting. Ungefär så känns det. För det mesta.

Men. Så får jag finaste finaste kittet från Karin. Direkt från New York.

Karin har tillbringat en vecka i New York & Martin informerade mig om att hon letat efter saker till Viola 50% av tiden. Något jag inte alls tvivlar på med tanke på skörden hon fick med sig hem. Tack bästaste bästis!

Jag känner även en viss irritation på en viss person av det manliga könet i vår familj. Snacka om räckmacka. Tillbringa helgen med att spela kändisfotboll!?! & komma hem till dukat bord som i detta fallet innebär att det är jag som har full koll på båda barnens packning.

Men som vi konstaterat innan. Det är ingen idé att lämna över ansvaret till männen/papporna. Det blir bara fel då. Så det är lika bra att göra det själv.

Idag har jag hetsat runt med Viola på stan, tvättat hundra maskiner tvätt, färgat ögonbrynen & snart väntar avslutning på dagis & därefter kontraktskrivning.

Och så ska jag packa klart såklart. Nedan lite gula toner som kommer få följa med ner i min väska.

Bara älskar trädgårsdslangarna från Garden Glory.

Åh va vår trädgård behöver en just sådan slang. Imorgon klockan sex träffar vi de nuvarande ägarna till huset för att skriva kontrakt. Men eftersom resan dit varit lång vågar vi inte ta ut något i förskott.

Men vi hoppas att vi firar imorgon kväll!

Jag & Anneli såg fram emot en härlig kväll tillsammans med skvaller & skratt in på småtimmarna. Det blev inte riktigt så. Klockan nio sa vi gonatt & gick & la oss. Helt dränerade på energi efter en dag med våra små yrväder.

Iallafall jag. Viola är helt vild. Ophelia är som hon alltid är. Snällast i världen blandad med stunder av tjat. Jonas lyser med sin frånvaro i helgen, min linslus till sambo är runt med tv-laget i helgen.

Dagen till ära har vi tillbringat på tandläkarakuten. Ophelia körde upp en glasspinne bakom sin framtand igår var helt övertygad att hon hade fått en flisa i tandköttet. Imorse var tanden blå & hängde i slamsor.

Tandläkaren tog fram tången & vips så var tanden & glasspinne-problematiken som bortblåst. Vi begav oss hemåt. Då visade det sig att Anneli råkat åka iväg med våra hemnycklar. En & en halv timme senare var vi äntligen hemma.

Väl hemma var det dags för Viola att bada. Då bestämmer sig Viola för att lägga världens största lass baj i badkaret. Underbart.

På tisdag åker vi äntligen på semester. Längtar så. Speciellt efter egentid på stranden.

Samtidigt som Jonas var fullt upp med båda barnen…

Eller nej som person är jag hetsig & intensiv.

Men när det gäller fysisk aktivitet så är jag lat. Eller har varit. Jag har aldrig varit någon sportig tjej. Jag testade allt möjligt när jag var liten. Men det blev en kort sejour på samtliga aktiviteter.

Jag har känt mig extrem obekväm i träningssituationer & ni som känner mig väl kan knappast tänka sig mig ta ett löpsteg.

Men. Faktum är att nu har jag börjat träna regelbundet. Och jag tycker det är kul. När jag var 20-something hade jag allt gratis. Dumle, Center & jag funkade alldeles utmärkt ihop. 

Numera känns det som om jag går upp ett kilo så fort jag tittar på en Center. Och som ni alla vet fluffade jag till mig när bebis-Viola bodde i min mage. Jag har inga ambitioner att bli skinny skinny eller ett muskelpaket. Jag vill bibehålla mina kurvor men bli fastare. 

Och ni vet min kompis Linda. För fyra månader sen vägde hon 75. Nu väger hon 57. Galet!!! Så vill man så kan man…

Nu när jag hänger på SATS måste jag uppdatera mina träningsgarderob. Sportamore har en kampanj på skor. Köp tre betala för två. Funderar på att slå till. Frågan är bara vilka man ska välja!